Att älska utan rädsla.

Vad är livets enklaste uppgift? Jag har funderat på dethär idag. Det första jag tänker på är att älska någon. Borde inte att älska någon av hela sitt hjärta vara livets enklaste uppgift? Men så är det inte. Rädslan kommer lätt in i bilden när kärleken börjar blomma och viskar i vårt öra hur ont det kommer att göra om det tar slut eller om vi inte blir älskade tillbaka.
Och visst kan det göra ont när hjärtat är öppet. Men varför ska jag vara rädd? För vad? För vem? Ingen kan ju någonsin överge mig det är bara en känsla. Men visst kan det göra ont.. Visst hade jag inte jag älskat hade jag med all säkerhet kunnat undkommit en hel del lidande och sorg. Men är det ändå inte bättre att hjärtat värker för att det älskar, än att det värker av tomhet?
Just nu i denna stund värker mitt hjärta av tomhet och ensamhet, det hade hellre fått värka för att det älskar. Jag har insett att det krävs mod för att älska. Att älska är nåt av det allra modigaste man kan göra. När man pratar om mod tänker många på att våga hoppa utför stup och göra nåt som ställer stora krav på din prestationsförmåga. Jag är en person som alltid hoppat utför stup utan att riktigt veta om jag har någon som kommer att ta emot mig eller om jag kommer att kracha i marken och slå mig alldeles blå. Men det har jag inte brytt mig så mycket om, jag är ju modig jag klarar ju mig alltid. Visst krävs det ett visst mod att slänga sig utför stup. Men jag har insett att det krävs betydligt mera mod att slänga sig i armarna på någon och med ett öppet hjärta kunna älska den personen villkorslöst.
Så hur gör man det? Det krävs mod. Så vad är mod och hur blir man modig?

För mig handlar mod om att våga hoppas när min tro är som svagast. Att aldrig ge upp. Att våga se ett ljus i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit. Du kanske har misslyckats förut, det kanske inte har blivit som du hade hoppats. Men att våga fortsätta hoppas och att våga fortsätta kämpa. Det handlar om att lita på att Gud har en plan. Det kräver tillit, att våga släppa taget och att troget våga öppna ditt hjärta och älska och lita på att Gud är med och gör så att allt samverkar till det bästa.

Att våga älska utan rädsla, det är mod på riktigt!

Och det är kärlek på riktigt att våga älska någon utan rädsla. Det är när vi skalar av allt annat runtomkring, alla omständigheter, vårt förflutna, när vi sätter oss själva åt sidan, när vi är sårbara och står med ett mjukt och öppet hjärta det är då vi älskar och det är då vi är fria. Det är när vi kan älska utan rädsla som vi är verkligt fria. Fria som en fågel. 

En riktigt vacker passande låt; What loves really mean.

Önskar er en fortsatt fin söndag!

Kärleksfulla kramar/ Cilla