När solen gått ner och himlen är mörk.
När himlens kalla vindar sveper förbi.
Och bergstopparna speglas bland de tindrande stjärnorna.
Och världen sveps in i månens silverne sken
Då släpper vi taget, andas sakta ut.
Sjunker tillbaka. Släpper taget om allt.
Ned i drömmarnas hav,
här finns ingen bräcklighet,
bara kärlek.
Vi förs av dess strömmar till fjärran stränder.
Upp till himmlens oändlighet,
vi flyger tillsammans i all evighet.
kramis...
SvaraRadera