När solen gått ner och himlen är mörk.

När himlens kalla vindar sveper förbi.

Och bergstopparna speglas bland de tindrande stjärnorna.
Och världen sveps in i månens silverne sken

Då släpper vi taget, andas sakta ut.

Sjunker tillbaka. Släpper taget om allt.

Ned i drömmarnas hav,

här finns ingen bräcklighet,

bara kärlek.

Vi förs av dess strömmar till fjärran stränder.

Upp till himmlens oändlighet,

vi flyger tillsammans i all evighet.