Tävlingsrapport.

sååja då var det dax för en liten rapport från Åre extreme challenge.

Det jag oroade mig för inför tävlingen var ju såklart forspaddlingen. Jag paddlade igenom sträckan på fredag eftermiddag när vi anlänt till Åre. Och det gick faktiskt skitbra! Hade precis det rätta knycket och jag gjorde alla forsarna perfekt. Paddlade på som F*n i forsarna och följde en mittersta flodforan som jag blev rekommenderad. Försökte sitta avslappnat i kajaken och paddla ända från bena. Och det funkade. Det gjorde mig såklart mycket lugnare inför tävlingsdagen. Och jag var säker på att jag skulle göra en hyfsad tid på paddlingen om det gick så bra som det gjorde på fredagen. Efter att vi paddlat på fredagen var det dax för uppladdning med pasta och köttfärssås. Sedan blev det en tidig kväll. Gick och lade mig redan strax efter 9. Eftersom vi skulle vara på plats vid 7 vilket innebar att vi måste stiga upp vid 5 tiden. Huj så tidigt för mej! I vilket fall så kunde jag såklart inte sova. Jag var så nervös så jag kände mej som ... ja som jag alltid gör inför tävlingar. så kände mig definitivt inte utvilad när jag steg upp. Kände mig så nervös när jag steg upp så jag knappt fick ner någon frukost.

Väl vid starten kändes det bättre. Och jag mötte flera stycken som jag kände. vi bar ner kajakerna till start och precis när jag satt mig i kajaken typ 10 min innan start kommer jag på att jag har kameran i min ryggsäck.. Och detta var ju inte så bra ifall jag skulle åka runt.. ger den till en gubbe jag inte kände och bad honom ge den till tävlingsledningen.

Starten går precis 8.00. Jag tar i för allt vad jag är värd. Men jag har ju inte precis den snabbaste kajaken. Utan jag har en stabil havskajak. Många kör med smala racekajaker. Första 20 minutrarna går bra. Vi kommer till första forsen och den är en riktigt lååång en. Första delen går bra jag gör samma vägval som dagen innan. Men plötsligt hamnar jag fel. Jag paddlar in helt fel i ett kraftigt bakvatten som man inte ser om man kommer rakt framifrån som jag gjorde. Jag paddlar på för allt vad jag är värd men det går inte jag känner hur jag dras ned och PANIIIEN kommer. Jag ska avslöja något ni kanske inte visste. Men jag är faktist rädd för vatten. Ja livrädd ibland för att jag ska sjunka och inte ta mig upp. Låter kanske konstigt eftersom jag både simmar och paddlar. Men det är det jag tycker är tjusningen.. Att utsätta sig för sina rädslor det är en skön känsla att vara rädd, man känner minsann att man lever. Och inget annat än rädslan får plats i huvudet. Låter kanske knäppt men det är en rätt häftig känsla.

Jag åkte iaf runt och jag tappade greppet om allt. Det ända som fanns plats i mitt huvud var att ta mig ur kajaken och upp till ytan. Tappade både paddeln och kajaken och jag ser hur kajaken åker nerför den låånga forsen. Och det är inget jag kan göra. Paddeln hinner jag dock simma i fatt men kajaken är helt borta. Och jag har säkert 20km av paddlingen. Besvikelsen i det ögonblicken kan inte beskrivas. Och för övrigt hade jag ingen aning om att jag kunde så många fula ord..:D En gullig tjej stannar iaf och hjälper mig nerför den värsta delen av forsen. Det gör ont som F***n. vattnet är så lågt så jag stöter i en massa stenar. Vi hittar en funktionär som sedan hjälper mig vidare. till slut är jag nedför hela forsen. Men måste fortfarande ta mig över till andra sidan där en funktionär har fått tag i min kajak och dragit upp den på land. Jag lyckas ta mig översimmandes till andra sidan trots starka strömmar. Sedan är det bara att börja springa upp längs hela forsen upp till kajaken. Oh gud vad besviken jag var jag tappade ca 1h på kajakvurpan. Men till slut var jag i kajaken igen och resten av paddlingen gick bra. Trots att jag satt mer eller mindre och darrade hela vägen av både skräck och frusenhet (tillbringade 45min i vattnet och det var inte varmt). Efter ca 3h och 15min är jag framme vid växlingen i åre.

Jag springer upp och lämnar mina paddelsaker och tar min rygga och snörar på mig skorna. Känner mig inte så pigg i bena utan det känns mest stelt. Men självförtroende stiger iaf några hundra gånger när jag väl fått på mig skorna och börjar springa. Nu känner jag mig plöstligt mycket mera hemma. Löpningen börjar med att vi ska springa uppför en lång slalombacke. Eller löpning är det kanske inte. Mera någon typ av stavgång. Jag skulle vilja döpa om denhär etappen till stavgång/snölöpning/klättring skulle beskriva det hela mycket bättre. När vi kommer högre upp kan man faktist springa lite. På vägen uppför skutan springer jag förbi rätt många, och jag känner mej mycket gladare:). På slutet springer jag förbi en kille i min ålder som ser väldigt sliten ut, och jag frågar lite nonchalant om det går tungt. Jag får ett snabbt svar att "ja det går tungt jag har paddlat också". (alla kör nämligen inte alla grenar man kan välja att köra lag och bara köra en gren också) Jasså säger jag det har jag också. Och jag får en blängade blick.

Väl uppe på åreskutan är det helt underbart fint inte för att man har någon tid att njuta av utsikten men ändå. Jag stämplar uppe på skutan och utförslöpningen börjar. Utförslöpningen gillade jag inte lika mycket. Det var rätt mycket snö fortfarande där uppe så det blev snölöpning också. Jag springer inte alls lika bra utför så utför blev jag omsprungna av många jag sprang förbi på uppvägen. Bland annat den blängande killen:D. vägen ner är lerig,blöt och snöig och man känner att blåsorna kommer. Vägen ner går bra förutom de sista 2km då jag faller framåt på platten hela två gånger! när man blir trött lyfter man helt enkelt inte på fötterna! Jag får lite skrubbsår på armarna och bena men inget farligt. Däremot tappade jag shipet! Därför har jag inte ännu fått några mellantider. Men det var någon som hittade det dock så jag borde få mellantider.

Jag kommer in springades i växlingsområdet vid huså och är ordentligt trött. Där bandageras min hand som har börjat blöda ordentligt. Och det skulle ha gjort ont att cykla med den utan bandage. Jag trycker i mej en gainomax slänger av mej ryggsäcken och fortsätter. Nu är jag helt ensam. Jag har problem att hitta vägen från växlingsområdet eftersom det inte var snitslat så synlit. så jag cyklar till en början in på fel stig. Men upptäcker det rätt snabbt och vänder om. Kommer på rätt väg till slut. Till en början var det mest grusväg och breda stigar. Jag cyklar själv stora delar av cyklingen. Och cyklingen kändes jättetung i början. Men mot slutet går det allt lättare. Cyklingen tyckte jag för övrigt var väldigt lätt. Tekniskt lätt var det. breda stiger och man behöver inte tänka så mycket utan det är bara att köra på. dock var det träskmarker en bit där jag ledde cykeln. 30 minuter före mål måste jag bara kissa! Jag håller på att kissa på mej och det går inget längre. Slänger mej av cykeln och sätter mej mitt i spåret och ber till gud att det inte ska komma någon cyklande bakifrån, och det gör det inte heller. Jag har druckit över 6 liter och inte kissat på nästan 8h. Till slut kommer jag ut på stora vägen och då är det bara asfalt rakt in i mål och en obeskrivligt skön känsla sprider sig. när jag kommer i mål känner jag mig oförskämt fräch eller inte fräch det är nog fel ord pigg snarare. Mentalt iaf. . Men dock väldigt hungrig och tömd på energi.

Här kan ni se resultaten: http://www.areextremechallenge.se/documents/Resultat09/HAEC_2009%20Resultat.pdf

som sagt jag har inte fått in några mellantider än men jag hoppas att de får in det snart.

På prisutdelningen vinner jag en klättermusen jacka också:) Och det kännde jag verkligen att jag förtjänade. Jag som aldrig vinner någonting. Efter prisutdelningen åker jag hem och duchar, och hoppas innerligt att jag ska få bort all skit!! Jag är lerig ända upp över låren, och ansiktet och armarna och hela jag ser ut som en lerklimp:D. Efter typ 1h i duchen ser jag lite mera fräch ut. banketten är klo 19 och vi käkar god mat tillsammans och tittar på foton och ser på filmen om ÅEC som spelats in under dagen. Även utlottning av en massa priser sker. vann dock inget på kvälen. Men vann ju en jacka för några tusen tidigare på dagen så det får jag vara nöjd med:). Efterfesten fortsätter sedan på sportsbar och jag har en jätterolig kväll med en massa härliga människor. Och jag träffar många från VM 2006.

Nästa år är jag tillbaks för revanch. haha ni skulle ha hört mig i forsen....då ska jag köra på max 7h=)

Kan tillägga nu såhär efter att jag kommit hem att jag går runt och haltar. Har aldrig någonsin haft såhär ont i bena efter en tävling. Och då har jag ändå kört längre tävlingar än denhär. Bränt mig riktigt illa har jag också gjort. Glömde förståss solkrämen.. Har legat med iskuber nu i två nätter. aja men här kommer lite bilder från hälgen.:)


Multisportare på väg det går ju inte att missa..=)



På fredag eftermiddag körde jag och Martin igenom paddel tävlingssträckan. Och det gick perfekt!

Sara och Henriks hund Celma ville också gärna hänga med och paddla:).

Här går ÅEC starten klockan 8.00. flera hundra kajaker ska få plats. Fast herrklassen startade 40min efter oss solodamer och lag.

Här har ni mej. Än så länge har jag lyckats hålla tungan rätt i mun.:)

Men det varade inte såå länge, kom in på fel ställe och hamnade i ett bakvatten:(.


Och min stackars kajak åkte ner hela vägen utan mej:(



Tur att det finns hjälpsamma människor:).


Och det ser inte ut som att jag var den ända som misslyckades i forsarna. Men här har personen i fråga iaf fått behålla kajaken.


Vissa körde löpningen med stavar andra utan. gubben här ser iaf glad ut:).




Cyklingen var bitvis mycket lättåkt med breda stigar. Skönt det.


Multisport är inget för fina damer som inte vill bli shitiga. Personligen tycker jag att det är så att ju skitigare man blir destu roligare har man haft:)


Hej och hå precis kommit i mål. Trött men lycklig:) Jag är förbenat glad över att jag inte behövde bryta.!



har precis passerat mållinjen.

Paret Elina och Rickard Ussher vann som väntat. Men Nya Zeealändare som de är så var det ju inte svårt att räkna ut..


På kvällen blev det bankett med god mat, vin och trevligt sällskap.


Årets ÅEC film framfördes också. Denna går snart att beställa på dvd på nätet om någon är intresserad.

Efterfesten nere på sports bar blev lyckad. Här skålas det i champagne. här har ni mej i mitten och Victoria och Soisick till vänster om mej. De andra kommer jag ju hopplöst inte ihåg namnet på.


De som hade energi över och var frächa i bena tillbringade tiden på dansgolvet. Själv kände jag mig som en stel pinne:D Men dessa killar hade bara paddlat också vilket förklarar deras starka prestationer på dansgolvet.


Man träffade många både nya och gamla människor.:)



Jag och Victoria vi träffades på multisport VM 2006. så kul att se henne igen:) Hoppas det blir Portugal i november.

Jag och Sara innan hemfärd.

Jag och min nya hårige vän Mira:)


Såhär såg min rygg ut på måndag. Men ser betydligt bättre ut nu än i lördags. Men gör ont så in i piiiiiiiiiiiiip. har haft på hur mycket is som helst men ack det blir inget bättre. Och mina ben fattar inte hur de kan bli såhär. har haft på muskelsalva och aloevera på ryggen. aja men det är nog ingen fara.Skönt att man känner att man värkligen tagit ut sej ordentligt=).


Tänkte avsluta med en video från partykvällen på lördag. Träffade några Falubor som var hejjare på att dansa bugg. Triathleten Daniel och den andra kan jag ju hopplöst inte komma ihåg namnet på. Jag och namn ni vet..:P