När det inte blir som jag tänkt.

När det inte blir som jag tänkt. 

Då sitter jag och räknar dagarna tills snön faller,

 och ljuset i mitt hjärta slocknar. 

Jag tänder ett ljus ,

och låter skeppet sjunka. 

När ljuset blir till mörker och hjärtat ger upp. 

Då sjunger jag från hjärtat och vet att jag inte är ensam.

När det inte blir som jag tänkte, 

när jag ligger ensam och fryser, 

och  ingen att hålla i hand. 

När mina vingar har trillat av och jag inte kan flyga,

 när min gyllene hud blir grå och livet går emot. 

När mina ben inte längre orkar gå. 

Då dansar jag i månskenet tills månen trillar ner,

 och vet att jag inte är ensam.

 När livet inte blir som jag tänkte,
 när jag fryser trots din närvaro, 
när du inte längre ler mot mig,
när dina samtal har tystnat,
då skriver jag från hjärtat och vet att jag inte är ensam.

/ Cilla Eriksson

Hur mår du egentligen?

- Hur mår du? Det är en klassisk fråga som vi alltid ställer när vi träffar nån, men är vi beredda på att höra svaret? 
Hur mår du? Jo jag mår jättebra. (personen ler men ögonen lyser av tomhet). Vad talar sanning, orden eller ögonen? Ögonen såklart! 
Varför är det så svårt att vara ärlig och öppen med hur man mår ibland? Jag kan tycka det är jättejobbigt i möte med människor om jag upplever att de inte är ärliga mot mig, för jag märker det alltid. 

Jag är alltid väldigt öppen med hur jag mår och kan lätt stå och smälla ur mig på ett möte att jag mår fruktansvärt dåligt om det är så jag känner mig. Men hellre det än att ge ett falskt svar som ändå genomskådas. Våga vara öppen med hur du mår, det visar bara att du är mänsklig.

Men vill du verkligen veta hur någon mår finns det en bättre fråga att ställa.. Och det är: - Hur mår du egentligen? Den frågan kan vi bara ställa när vi är villiga att verkligen lyssna till den andres berättelse. Vi kanske inte kan eller bör springa omkring och berätta vår livshistoria för allt och alla, men jag tror att ibland behöver vi både ställa frågan och svara på den. Och framförallt behöver vi själva reflektera över den.

Så.. Hur mår du - egentligen?

Att älska utan rädsla.

Vad är livets enklaste uppgift? Jag har funderat på dethär idag. Det första jag tänker på är att älska någon. Borde inte att älska någon av hela sitt hjärta vara livets enklaste uppgift? Men så är det inte. Rädslan kommer lätt in i bilden när kärleken börjar blomma och viskar i vårt öra hur ont det kommer att göra om det tar slut eller om vi inte blir älskade tillbaka.
Och visst kan det göra ont när hjärtat är öppet. Men varför ska jag vara rädd? För vad? För vem? Ingen kan ju någonsin överge mig det är bara en känsla. Men visst kan det göra ont.. Visst hade jag inte jag älskat hade jag med all säkerhet kunnat undkommit en hel del lidande och sorg. Men är det ändå inte bättre att hjärtat värker för att det älskar, än att det värker av tomhet?
Just nu i denna stund värker mitt hjärta av tomhet och ensamhet, det hade hellre fått värka för att det älskar. Jag har insett att det krävs mod för att älska. Att älska är nåt av det allra modigaste man kan göra. När man pratar om mod tänker många på att våga hoppa utför stup och göra nåt som ställer stora krav på din prestationsförmåga. Jag är en person som alltid hoppat utför stup utan att riktigt veta om jag har någon som kommer att ta emot mig eller om jag kommer att kracha i marken och slå mig alldeles blå. Men det har jag inte brytt mig så mycket om, jag är ju modig jag klarar ju mig alltid. Visst krävs det ett visst mod att slänga sig utför stup. Men jag har insett att det krävs betydligt mera mod att slänga sig i armarna på någon och med ett öppet hjärta kunna älska den personen villkorslöst.
Så hur gör man det? Det krävs mod. Så vad är mod och hur blir man modig?

För mig handlar mod om att våga hoppas när min tro är som svagast. Att aldrig ge upp. Att våga se ett ljus i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit. Du kanske har misslyckats förut, det kanske inte har blivit som du hade hoppats. Men att våga fortsätta hoppas och att våga fortsätta kämpa. Det handlar om att lita på att Gud har en plan. Det kräver tillit, att våga släppa taget och att troget våga öppna ditt hjärta och älska och lita på att Gud är med och gör så att allt samverkar till det bästa.

Att våga älska utan rädsla, det är mod på riktigt!

Och det är kärlek på riktigt att våga älska någon utan rädsla. Det är när vi skalar av allt annat runtomkring, alla omständigheter, vårt förflutna, när vi sätter oss själva åt sidan, när vi är sårbara och står med ett mjukt och öppet hjärta det är då vi älskar och det är då vi är fria. Det är när vi kan älska utan rädsla som vi är verkligt fria. Fria som en fågel. 

En riktigt vacker passande låt; What loves really mean.

Önskar er en fortsatt fin söndag!

Kärleksfulla kramar/ Cilla

Comeback!

Wiiii hej på er! Det var några år sen sist! Nu har jag iaf bestämt mig för att börja skriva igen. Jag känner att jag mår bra av det. Jag är väldigt spontan i mitt skrivande och skriver det om det som råkar ligga på mitt hjärta. Så det blir väldigt osencurerat och rakt skrivet. Och inte så gramatiskt korrekt. Men det är inte syftet heller. Det är lite som att skriva dagbok för mig. Jag trivs med att skriva och jag är ju som ni vet en rätt djupsinnig person med mycket tankar och ideér kring det mesta. Så för att det  hela inte ska svämma över behöver jag helt enkelt skriva av mig ibland. Speciellt nu när jag är i en rätt ensam period i livet. Har iaf inte skrivit de senaste åren och märker att jag saknar det. Så nu är jag igång här igen. Så hoppas ni vill haka med i vad som händer i min värld. Just nu är det jättemycket som händer.
Oj ni anar inte vad mycket som har hänt sen jag skrev här sist.

Det var ungefär tre år sen jag slutade blogga här. Ska vi ta det som har hänt i korthet på tre år.. Okej vi kör en snabbis! Så håll i er för nu åker vi.:-)

2011: Låg jag mest hemma och grät över Johannes. Men till sist tog mina tårar slut och jag bestämde mig för att starta företag. Sprang runt på champagnefrukostar och kalas hela dagarna.
Bor på Östermalm i Sthlm där jag aldrig trodde jag skulle sätta min fot...

2012: Konsultar mycket ute i Sandhamn en ö ute i Sthlms skärgård. Mycket konstig ö.. Börjar fundera på meningen med livet och om Gud finns.. Inser att storstadslivet inte är något för mig.. Flyttar till Falun.

2013: Jag får en lägenhet av Gud.... Jag springer rakt in i Gud!!!!! Åker till Lugnetkyrkan och bestämmer mig för att dethär med Gud och Jesus wow det är verkligen på riktigt!!!! Bestämmer mig för att följa Jesus och döpa mig. Pang får jag mitt livs kallelse att cykla genom USA för att hjälpa utsatta tjejer.

2014: Min kallelse att cykla genom USA har blivit projektet Ride of faith, hope & love. www.rideoffaith.se som jag nu jobbar med på heltid.

Och där är jag nu så då är ni med va:-)

I dessa dar kan ni följa mig här:

www.cillaeriksson.se

GOTT NYTT ÅR 2012!!!!!!

Dethär med att vara Österbottning/Finlandssvensk...

Du vet att du är en riktig Österbottning (finlandssvensk) NÄR: Du tycker det är trafikstockning för att 10 bilar väntar på att få köra om en traktor på riksåttan. Du ser folk ha på sig jaktkläder vid sociala evenemang. Du kör 100km/h i en halvmeter djup snö och snöstorm utan att ens blinka. Minst en av dina grannar bränner sprint hemma och alla vet om det, t o m polisen för det är hans b...ror. Du har startkablar i bilen och din fru vet hur hon ska använda dem. Du tycker sexy lingerie är en silkespyamas från Halpa Halli. Du tycker att traktor är ett suveränt färdmedel för din son eller dotter mellan moppe och körkortsåldern. Du vet vad en person menar när de formar läpparna till ett O och suger in luft. Att "klä upp sig" innebär att stoppa in fleeceskjortan i dina jeans och sätta på sig ett par rena skoterkängor. När du träffar en ny person är din första fråga vem som är dennes föräldrar/syskon. Du faktist har åkt 200km t/r för en fest. Du i dina yngre dagar inte kunde köpa cigaretter i affären för expediterna visste exakt vem du var och din riktiga ålder. Det är status att vara tillsammans med någon från en annan kommun. Du i princip inte har något val än att vara "buksvåger/svägerska" med någon du mer eller mindre känner. Du tycker att män som har rosa tröjor är gay. Du tycker att folk i storstan klär sig lustigt för att två år senare "trendigt" ha liknande kläder. Du i din ungdom visste exakt till vilket uteställe dina vänner skulle en lördagskväll för det fanns bara ett. Du tar en promenad och 5 personer stannar för att fråga om du ska ha skjuts. Helgspänning innebär att åka till Prisma och shoppa. Din lärare förväxlade dig med ditt syskon eller din mor/far. Du inte blinkar för att svänga eftersom alla vet vart du ska i alla fall. Du ringer till fel person men blir hänvisad till rätt nummer. Halva kommunen håller andan när ett företag hotar lämna orten. Du skrattar för fullt när du läser detta för du vet att det är sant och sen vidarebefordrar du det till alla i din adressbok... Vilket faktist är halva stan:-D.